Det syns i dina gester, syns på din rygg,
Den som kan va så rak, å jag vet vad som plågar dig,
Men du kan va trygg, du å jag vi gör gemensam sak,
När den vill tynga ner mig, oron jag bär,
Vet jag att du finns där,
Ja för såsom vi krattar gången,
Så får vi gå du å jag, för det är vi ändå.
Molnen vid horisonten hotfulla grå, stormen är här min vän,
Men den stormen ska också stilla, å vi ska få,
Du å jag lugnet tillbaks igen, om allt ska tagas från oss,
Ett har vi kvar, som ingen annan har,
Ja för såsom vi krattar gången,
Så får vi gå du å jag, för det är vi ändå.
Mullret har tystnat tror jag, inte ett ljud,
Jag hör det inte mer, å det ljusnar vid horisonten,
Tack käre Gud, du å jag ser hur naturen ler,
Stormen var bra för hjärtat, bra för min själ,
Gjorde oss båda väl,
Ja för såsom vi krattar gången,
Så får vi gå du å jag, för det är vi ändå.
Ja för såsom vi krattar gången,
Så får vi gå du å jag, för det är vi ändå.
För det är vi ändå.
|
