In kom en gammal knarkare på Klara polistation

hans skor var våta och hans ögon kalla

när han skulle tala fick han inte fram en ton

så han kunde varken sjunga eller tjalla

vi la honom i en ensam cell hans säng var våt av blod

så småningom gick han in och ut som barn i huset

en vacker dag dök han plötsligt upp med ett brev och på brevet stod

jag offrar mina skor för det gröna ljuset

jag öppnade brevet och jag läste som så

hej bröder lyssna nu till min historia

en gång var jag en vacker prins och lycklig som få

min faders stolthet och min moders gloria



En vacker dag i meditid tog jag min första sil då

öppnas mina ögon och jag skådar

bland alla stackars jävlarna som åker runt i bil

och bor och dör och äter i en låda

så jag gav bort min arvedel till första bästa svin

som sprang iväg och köpte sig en fylla

jag bytte bort mitt vackra slott mot amfetamin

som jag hade i små kapslar i en hylla



Och min fader dog av vrede och min moder dog av gråt

och jag blev hatad utav mina bröder

men jag gav väl fan i detta och jag gnolade en låt

där jag bodde i en svinkvart på Söder

det sista som jag bytte bort det var min vackra röst

mot adamsäpple och för fagra Eva

jag lade mig att vila mellan två kvinnobröst

jag var trött och jag ville inte mera



Här slutade brevet och inte ett öga torrt

och kommisarien röt nå för satan

släp ut den fan ur cellen och se till att han kommer bort 

så där låg vår knarkare på gatan

och vi ändras som himmelen så klar och så ren

låt alla era skenkänslor fara

ty denna vackra prinsen gav bort allt vackert sken

därför skall han evinerligen vara 

han trodde ju gud fader här i vår stad

det skulle ju bli till städes

trodde du ja men femtio gamla knarkare som han stod i rad

och stampade och skrek halleluja



Och fyra ljuva änglar tog hjärtat ur hans kropp

och lade i en plastpåse med hans spruta

sedan steg dom sakta mot himmelen opp

och nu är klockan mycket

dags att sluta