Det var den sommaren som då

Då solen alltid lyste het och stark

Den somarn var hon tjugotre

Och hon visste ej att kärlek fanns



Hon såg blomman somna in

När kvällen sjönk därborta vid åkerns grind

Där vägen blir en äng

Där de sågs först, det blev tyst, sen sa han; 

Vi väntar på regn



Han var stor och stark och blyg

Han sa: Jag tror att vi har hittat varann

Och rosorna slog ut i smyg

När hon den kvällen la sin hand i hans



Det var just så som det gick till

när kärleken hann upp Linneas liv

Det var för väldigt länge sen

Som de sågs först, det blev tyst, sen sa han;

Vi väntar på regn



Och runt omkring var vetefält

Med slit och kraft och undran jämt

om skörd, om regn, om höst



Och år som kom, och år som gick

Med stora och små ögonblick

av nöd, av lust



Han dog när lillan just fyllt fem

Linnea mötte aldrig någon annan

Hon ser hans händer varje kväll

Så som en blomma,

som väntar på regn